Ett inlägg som inte berör någon.
Har ni nån gång kännt en så stark smärta inom er så ni bara vill skrika ut allt vad ni har? Det har jag.
Jag tror i själva verket att mitt liv är planerat till att inte vara problemfritt.. att jag är en utvald stackars person som hela tiden måste uppleva nya smärtor, känslor och finna nya problem. Jag varken på gud eller väsen men ibland känns det som om saker är riktade just mot mig, bara mig. Egentligen kanske jag bara måste vakna upp och inse att alla har det olika jobbigt?
Jag har aldrig haft en riktig familj eftersom min pappa lämnade min mamma när jag bara var 2,5 månader gammal. Min ända riktiga bästa vänn lämnade mig den 9/12-05 genom att hänga sig själv i garaget. Därefter blev min mormor mitt allt, den enda som jag kunde prata med. Även hon lämnade mig i februari iår.. 59 år gammal. Min första stora kärlek, och kille, lämnade JAG efter jag fått reda på att han vart otrogen mot mig. Kort därefter trakasserar han mig med hot om att han ska mörda mig, misshandla min pappa och våldta min mamma. De där hoten blev sanna, dock riktade mot någon annan.. mig. I grundskolan blev jag dagligen retadav en kille som skulle komma att bli min bästa kompis några år senare, dock bara en kort period. Alla dessa saker har haft en stor påverkan på mig och jag har i många år kämpat med hemska tankar, problem osv.
Mitt självförtroende har aldrig varit bra, men jag kan säga att det har blivit bättre nu.. mycket bättre än för några år sedan. Jag antar att jag lärt mig att leva med alla smärtor inom mig och istället förvandlat mig själv till en känslokall person som bara ser de värsta sakerna. Ljuger jag för mig själv, om att jag mår helt bra, eller har jag kommit över allting.. alla smärtor? jag vet faktiskt inte..
Mardrömmar på natten dyker ofta upp och jagar mig genom timmarna, när jag sen vaknar så känner jag mig 5 gånger mindre än var jag egentligen är.
För några dagar sedan hände en sak mellan mig och min pappa, som har fått mig att gå från bra till minus igen. Jag klarar inte av mer saker.. snälla saker försvinn från mig bara något år? eller för alltid. Jag orkar inte hantera mer saker längre. BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ.
Jag var bara tvungen att skriva av mig allt detta. Nästa gång jag uppdaterar så lovar jag att vara glad igen och skriva om något intressant. ♥
Jag finns här för dig hjärtat :) Kom ihåg det !
Fin bild Tess !
Usch, hatar det me :P
Svar: Varsågod :)
Jo, man få tänka att det snart blir varmt igen :)
Vad gör du ikväll då tess ? : )
Svar: Okej låter trevligt! :) Nej jag gjorde väl som dig, såg prison break och därefter gick och la mig! Men nu är jag uppe :D
ngt gladare kanske du kan skriva, men det där var intressant :)
svar på det du skrev för nån vecka sen; jag hade en bra dag, och har haft hittils också! själv då?
Usch vad hemskt, de här är inte en sån fråga man ställer men. Men mådde hon dåligt eller så för att hon hängde sig i garaget?
Catrin: ingen vet varför hon gjorde det men jag vet däremot att hon bråkade ganska mycket med sin mamma och det kan ju vart en orsak.
