Söndag
Söndag idag då... enligt mig veckans tråkigaste dag.
Att veta där långt bak i huvudet att man ska tvingas gå upp tidigt nästa morgon när det fortfarande är mörkt ute och svinkallt gör att mitt hvuud går i två delar. Delarna krossas sedan i miljarder bitar när jag tänker på att jag måste göra om denna hatade rutin hela fyra gånger till innan helgen åter igen visar sig.
Med andra ord har ni nu fått bilden om vad jag tycker om mina skoldagar. Dagarna vistas förresten i Ängskolan, en skola i Sundbyberg med ganska härliga personer. Antar att de är just de där personerna som gör att man ens orkar resa sig upp ur sängen (då efter ganska många om och men.. och ett antal snoozninar)
Nu får ni inte tro att jag är en av de där latmaskarna som aldrig får något gjort på lektionerna och aldrig pluggar för det stämmer inte. Snarare tvärtom, jag försöker göra något på lektionerna och vara med och anteckna det läraren säger.. fast jag måste medge att det varierar lite från lektion till lektion, man har ju sina favoritämnen och mindre aktuella ämnen. Så som Matte och NO (=vääääldigt mycket mindre aktuella ämnen)
När det kommer till pluggande hemma så sköter jag det ganska bra. Har jag ett prov så pluggar jag, oftast kvällen innan i flera timmar. Det funkar ganska bra för mig och jag har runt 250 poäng nu.
Nog snackat om skolan nu.
Idag vaknade jag runt 10 skulle jag tro, låg kvar i sängen lääänge och kollade på något tv program som var helt okej. Gick upp och sket i att göra min älskade havregrynsgröt idag utan lyxade istället till det med vanlijyoughurt och crunchys, kanel och äppelsmak, mmm.... Smakar som äppelpaj med vanlijsås på ett ungefär :-)
Har bara tagit det lungt idag, pluggat matte och kikat igenom spanskan. Prov i båda ämnena i veckan så..
Just nu sitter jag här med min tekopp och lyssnar på Sean Kingston.
En tanke som förföljt mig de senaste dagarna är varför man fäster sig så pass mycket för någon, fastän den personen inte alls tycker det samma om än själv.. är det längtan efter den andre, eller själva utmaningen att få honom att börja gilla en som gör att man inte kan sluta tänka på han? I mitt fall vet jag inte direkt vad det är. Skulle gissa på en kombination mellan de båda alternativen plus mycket annat med. Men varför ska man då vara så fäst vid någon? jag menar.. jag är född för att klara mig själv och vet med mig att jag är självständig som person. Med andra ord borde jag alltså inte bry mig om honom utan bara gå vidare och leva mitt enkla liv.
För mitt egna bästa skulle jag skita i honom, och i alla andra killar och leva singel men nä.. jag har en längtan om att bli älskad av någon annan, inte bara av mina vänner. Jag vill bli sedd av en kille som bara ser mig som den bästa och vill ge hela sig till mig, bara mig.
Fast egentligen kan jag inte säga så heller, eftersom det bara finns en där ute till mig, som jag riktigt gillar. Jag skulle kunna försöka börja gilla någon annan, någon som jag vet gillar mig också men det skulle aldrig funka. Tror jag behöver gå i terapi...........
Ni tror nu säkert att jag är en galning som fäst mig vid någon som inte har en aning om vem jag är, men det är inte sant. Killen jag gillar, var den som gillade mig stenhårt för några måndader sedan, det var han och ingen annan. Det var han som kom hem till mig på natten, efter att ha suttit på en nattbuss i typ 1 timma bara för att få se mig, få ligga brevid mig och hålla om mig. Det var vi och inga andra.
Jag har alltid vart den som haft svårt att lita på andra, och aldrig släppt ut mitt inre förräns typ 2 månader senare.. med andra ord är jag väldigt "svår" och uppfattast oftast som dryg i början. Allt det där har sina anledningar men dom tänker jag inte gå in på, hur som helst.. Du var den första, och troligtvis sista, som jag klickade med på en gång. Redan första kvällen.. och det var från den kvällen det skulle komma att bli mitt livs bästa veckor tills det helt plötsligt bara.. försvann. Vad hände? jag saknar dig.
Nu har jag lovat mig att försöka gå vidare, eftersom ingen där ute hör mina önskingar om oss två.. det har gått för lång tid nu, och jag orkar inge mer. Skriver jag en rad till om dig, då lägger jag ner denna blogg. Blä på dig.
Från och med nu.. japp, håll i er.. är jag... FRI, singel, helt singel.. ja vad ni nu vill kalla det. Hejdå känslor, gå och dränk er.. ni finns inte inom mig längre. (hoppas jag)
Nu ska jag läsa min bok i svenskan som skall vara utläst om två veckor eller något sånnt där. Jamen good luck, läst typ 30 sidor av 200 men men.. Handlar om en kille som matar nått odjur me kött och den är allmänt wierd men jag fick den av min låssasmamma i augusti när boken inte kommit ut i affären (vet ej om den gjort det än heller) så valde den för att vara säker på att ingen annan valt samma som mig. Ciao
Lika tråkig som en söndag :-)
Att veta där långt bak i huvudet att man ska tvingas gå upp tidigt nästa morgon när det fortfarande är mörkt ute och svinkallt gör att mitt hvuud går i två delar. Delarna krossas sedan i miljarder bitar när jag tänker på att jag måste göra om denna hatade rutin hela fyra gånger till innan helgen åter igen visar sig.
Med andra ord har ni nu fått bilden om vad jag tycker om mina skoldagar. Dagarna vistas förresten i Ängskolan, en skola i Sundbyberg med ganska härliga personer. Antar att de är just de där personerna som gör att man ens orkar resa sig upp ur sängen (då efter ganska många om och men.. och ett antal snoozninar)
Nu får ni inte tro att jag är en av de där latmaskarna som aldrig får något gjort på lektionerna och aldrig pluggar för det stämmer inte. Snarare tvärtom, jag försöker göra något på lektionerna och vara med och anteckna det läraren säger.. fast jag måste medge att det varierar lite från lektion till lektion, man har ju sina favoritämnen och mindre aktuella ämnen. Så som Matte och NO (=vääääldigt mycket mindre aktuella ämnen)
När det kommer till pluggande hemma så sköter jag det ganska bra. Har jag ett prov så pluggar jag, oftast kvällen innan i flera timmar. Det funkar ganska bra för mig och jag har runt 250 poäng nu.
Nog snackat om skolan nu.
Idag vaknade jag runt 10 skulle jag tro, låg kvar i sängen lääänge och kollade på något tv program som var helt okej. Gick upp och sket i att göra min älskade havregrynsgröt idag utan lyxade istället till det med vanlijyoughurt och crunchys, kanel och äppelsmak, mmm.... Smakar som äppelpaj med vanlijsås på ett ungefär :-)
Har bara tagit det lungt idag, pluggat matte och kikat igenom spanskan. Prov i båda ämnena i veckan så..
Just nu sitter jag här med min tekopp och lyssnar på Sean Kingston.
En tanke som förföljt mig de senaste dagarna är varför man fäster sig så pass mycket för någon, fastän den personen inte alls tycker det samma om än själv.. är det längtan efter den andre, eller själva utmaningen att få honom att börja gilla en som gör att man inte kan sluta tänka på han? I mitt fall vet jag inte direkt vad det är. Skulle gissa på en kombination mellan de båda alternativen plus mycket annat med. Men varför ska man då vara så fäst vid någon? jag menar.. jag är född för att klara mig själv och vet med mig att jag är självständig som person. Med andra ord borde jag alltså inte bry mig om honom utan bara gå vidare och leva mitt enkla liv.
För mitt egna bästa skulle jag skita i honom, och i alla andra killar och leva singel men nä.. jag har en längtan om att bli älskad av någon annan, inte bara av mina vänner. Jag vill bli sedd av en kille som bara ser mig som den bästa och vill ge hela sig till mig, bara mig.
Fast egentligen kan jag inte säga så heller, eftersom det bara finns en där ute till mig, som jag riktigt gillar. Jag skulle kunna försöka börja gilla någon annan, någon som jag vet gillar mig också men det skulle aldrig funka. Tror jag behöver gå i terapi...........
Ni tror nu säkert att jag är en galning som fäst mig vid någon som inte har en aning om vem jag är, men det är inte sant. Killen jag gillar, var den som gillade mig stenhårt för några måndader sedan, det var han och ingen annan. Det var han som kom hem till mig på natten, efter att ha suttit på en nattbuss i typ 1 timma bara för att få se mig, få ligga brevid mig och hålla om mig. Det var vi och inga andra.
Jag har alltid vart den som haft svårt att lita på andra, och aldrig släppt ut mitt inre förräns typ 2 månader senare.. med andra ord är jag väldigt "svår" och uppfattast oftast som dryg i början. Allt det där har sina anledningar men dom tänker jag inte gå in på, hur som helst.. Du var den första, och troligtvis sista, som jag klickade med på en gång. Redan första kvällen.. och det var från den kvällen det skulle komma att bli mitt livs bästa veckor tills det helt plötsligt bara.. försvann. Vad hände? jag saknar dig.
Nu har jag lovat mig att försöka gå vidare, eftersom ingen där ute hör mina önskingar om oss två.. det har gått för lång tid nu, och jag orkar inge mer. Skriver jag en rad till om dig, då lägger jag ner denna blogg. Blä på dig.
Från och med nu.. japp, håll i er.. är jag... FRI, singel, helt singel.. ja vad ni nu vill kalla det. Hejdå känslor, gå och dränk er.. ni finns inte inom mig längre. (hoppas jag)
Nu ska jag läsa min bok i svenskan som skall vara utläst om två veckor eller något sånnt där. Jamen good luck, läst typ 30 sidor av 200 men men.. Handlar om en kille som matar nått odjur me kött och den är allmänt wierd men jag fick den av min låssasmamma i augusti när boken inte kommit ut i affären (vet ej om den gjort det än heller) så valde den för att vara säker på att ingen annan valt samma som mig. Ciao
Lika tråkig som en söndag :-)
Kommentarer
Postat av: Felicia
Sagt det förrut och säger det igen, du skriver som en gudinna och jag önskar dig all lycka med killen. Vill gärna se mer av dig i fortsättningen
Trackback
