you and me..
Hemma från råsunda nu. 1-1 blevre för er som är lite efter..
Imorgon SO 13.30-14.30. Jobbigt? nah.
Har egentligen inget att säga. Måste bara få skriva av mig.. 1000 tankar cirkulerar kring i mitt huvud - vad håller på att hända?
Jag är aldrig rädd längre känns det som (finns en punkt kvar som ömmar, vissa vet nog vilken jag menar) men nu sitter jag här och försöker plugga, men har bara hemska tankar som gör att plugg är omöjligt. Å ja.. jag är tamefan rädd nu. Känns som om allting bara tappat kontrollen. Verkligen allt. Vad hände med den där känslan som gjorde att man alltid var happy, oavsett motgångar? När man var sånna som aldrig kunde sluta kolla på varandra, och ingen eller inget annat spelade någon roll så länge man var med varandra? Jag vet att den känslan finns kvar, men vart är den? Jag hoppas att allt är annorlunda imorgon, annars vet jag inte vad jag gör.
Godnatt.
