TEWS VÄRLD

Hur ofta uppskattar ni era egna föräldrar?

Om jag ska vara ärlig så kan jag knappt minnas när jag sist umgicks på riktigt med mamma/pappa och verkligen visade min tacksamhet mot dem båda. Jag menar, utan dom skulle jag aldrig ha stått där jag står idag. Det är dom som får mig att klara av motgångar för att sedan klättra upp på topp igen. Det är dom som får mig att välja plugget framför TVn, hur lockande ett program än är för att sedan kunna säkra min framtid. Ja, det är mina päron som vägleder mig genom mitt liv, i vått och torrt, för att sedan en dag stå där redo att ta farväl och föra min uppfostran vidare genom generation.

Utan min mamma skulle jag t.ex. aldrig vara den självständiga tjej jag väl är idag.
Utan min pappa skulle jag aldrig kämpa så mycket i skolan för min framtid.
Hur skulle mitt liv se ut om jag inte fått denna vägledning? Skulle jag fortfarande ta mig till min skola dag in och dag ut, istället för att sova vidare?

Idag gjorde jag bort mig. Det är ingen big deal vi pratar om, men jag gjorde fortfarande bort mig. Det kallas att göra tvärtemot det sina föräldrar har lärt än att göra. Både min mamma och pappa ringde runt till massa av mina vänner och frågade efter mig, vart jag var - men ingen visste. I flera timmar susade tankar i min mammas huvud runt om vad som kunde ha hänt mig, innan hon sist fick svar. Från och med idag, från och med nu, lovar jag att ta mer ansvar och visa att jag är den där självständiga tjej ni uppfostrat mig till att vara och aldrig mer klanta mig. Jag ska visa att ni båda kan lita på mig, vilket ni alltid kunnat göra.

Förresten, glömde jag att säga att jag älskar mina päron?